Rasmus är vår stora, tjocka kisse. Han har alltid varit kelen och barnen kan göra nästan vad de vill med honom. Han är så lat att han inte orkar göra motstånd.
Rasmus ligger nästan aldrig ihoprullad så som katter brukar göra. Rasmus beter sig mera som en hund, slänger sig pladask just där han står när han blir trött.
På senare tid har vi nästan blivit lite oroliga för honom för han har varit extra trött och väldigt, väldigt kelen. Vi har diskuterat hur många år han egentligen är, hur man omvandlar kattår till människorår. Jag googlade lite och hittade den här tabellen:
1 år = 17 människoår
2 år = 27 "
3 år = 31 "
4 år = 41 "
5 år = 45 "
6 år = 46 "
7 år = 51 "
8 år = 58 "
9 år = 61 "
10 år = 62 "
11 år = 67 "
12 år = 68 "
13 år = 71 "
14 år = 78 "
15 år = 81 "
16 år = 82 "
17 år = 88 "
18 år = 92 "
19 år = 96 "
20 år = 100 "
Känns inte helt logisk, men om man utgår ifrån denna tabell så är Rasmus en trött 60-åring. Fast ikväll piggnade han till under en liten stund och lekte med mitt halsband som dinglade och blänkte så spännande.
Doris däremot är en pigg 60-åring som vet hur en katt ska bete sig.
Hon kan vara kelig med mig och Håkan och andra vuxna, men när barnen närmar sig flyr hon för livet (inte så konstigt då hon annars kan hamna i dockvagnen).
Jag hoppas att våra fina kissar får leva länge till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar