Håkan och jag stannade hemma med lillskruttan halva dagen var och det var inget större fel på henne för "magontet" gick över lika snabbt som det kom.
Två veckor senare var det dags igen för då hade hon jätteont i sin lilla mage precis när jag skulle lämna henne på förskolan. Jag sa till hennes fröken att jag tänkte lämna henne ändå eftersom det troligtvis skulle gå över lika snabbt som förra gången. Då berättade fröken att Frida hade klagat över att hon hade ont i magen varje dag när de åt i över två veckors tid.
Jag lämnade Frida på förskolan, men ringde direkt till vårdcentralen och fick en tid senare samma dag.
På vårdcentralen fick vi träffa en jättekonstig läkare som började prata och fråga om massa som inte alls hörde dit bl.a. hur gammal jag är, vart jag jobbar och vart jag jobbade innan. Han trodde att Fridas magont kunde bero på omställningarna hemma med att jag bytt jobb och börjat jobba heltid och tyckte att vi skulle avvakta till semestern och se ifall det blev bättre. Jag stod på mig och tyckte att vi minsann kunde ta blodprov och kolla ifall det handlar om laktos- eller glutenintolerans när vi ändå var där, så det gjorde de. Frida var så duktig när sköterskan stack henne i fingret och fyllde de små rören med blod.
Ett par veckor senare fick vi hem ett brev från barnmottagningen på sjukhuset som skrev att de tagit emot en remiss från Lindsdals hälsovårdscentral och att Frida snart kommer bli kallad till dem. Jag blev såklart orolig och undrade över provresultaten så jag ringde till vårdcentralen som hade slarvat och inte skickat brevet till oss så jag fick det uppläst i telefonen istället. Proverna visade misstanke om celiaki dvs glutenintolerans.
I tisdags var det då dags för besöket på barnmottagningen och jag följde med Frida dit. Jag har hela tiden, sen vi fick brevet, tänkt att det nog bara är överkänslighet hon har mot gluten och inte intolerans eftersom vi inte har det i släkten och det enda symptomet hon har är magont (som dessutom inte har visat sig på flera veckor). När läkaren på barnmottagningen pratade som om det redan var klart och bekräftat att Frida har celiaki blev jag därför lite skakad, men försökte dölja det för Frida. Läkaren berättade att de ordnat en tid för tunntarmsbiopsi redan nu på onsdag och att vi sen ska få träffa en dietist bl.a. En sköterska visade instrumenten som de använder vid biopsin och förklarade, väldigt pedagogiskt , hur det hela kommer gå till. Frida kramade mig hårdare och hårdare och frågade med gråten i halsen om det kommer göra ont. Sen fick vi träffa en annan sköterska som skulle ta fler blodprov, men då var Frida så skakad över all information att hon blev jätteledsen när sköterskan stack henne i fingret. Hon lugnade ner sig under tiden rör efter rör fylldes med blod, men när det nästan var färdigt gick det inte att få ut en endaste droppe till och sköterskan var tvungen att sticka i ett finger till. Frida grät hysteriskt och det gjorde så ont i mammahjärtat. När vi äntligen var färdiga fick Frida välja två presenter och hon fick med sig både provrör och kanyl (fast utan nål förstås) så att hon kan leka doktor hemma med dockorna.
Jag kände inte alls för att åka tillbaka till jobbet, men jag hade lovat Frida att hon skulle få hälsa på mormor på jobbet och sen följa med henne hem, så så fick det bli. Jag pallade bara att jobba i en och en halv timme för mina tankar vandrade hela tiden iväg på annat håll, så vid kvart i fem åkte jag hem till mamma och pappa där mina gosungar var. Emil hade nämligen blivit hämtad av morfar direkt efter skolan så att han inte behövde gå på fritids.
Så där har ni historien om lilla Frida och glutenintoleransen. Fast hoppet är ju det sista som överger oss så jag hoppas att Frida är en av de fem procenten som inte har celiaki trots att blodprovet visade det. Fram till på onsdag ska Frida äta som vanligt, men sen vill de att vi börjar ge henne glutenfritt i väntan på svaret från biopsin.
Idag har Frida varit i Ottenby med förskolan. Hon skulle ha med sig lunch och mellanmål så igår kväll stekte jag pannkakor till henne eftersom det är hennes favoritmat. Till mellanmål fick hon med sig en Risifrutti/smoothy och lite kex, men de hade hon bjudit bort och bara behållit ett själv. Sötnos!
Imorgon är det dags för årets Lindsdalslopp. Att de alltid ska ha sån otur med vädret, det regnade även förra året, men det kanske hinner ändras. Idag har det åskat och blixtrat och kommit några rejäla regnskurar, men Frida och kompisarna hade klarat sig ifrån ovädret på södra Öland. Den här fina bilden fick jag från en av mammorna som var med. (Hoppas det är okej att jag lånar den, Helena?)

Nu är det hög tid att sova. Imorgon är det fredag, tjohoo!
Även om det känns tungt just nu, så lovar jag att gluten är ett handikapp som familjen väldigt snart lär sig att leva med.
SvaraRaderaEn positiv effekt är att en helt ny värld av matupptäckter öppnas. Dessutom har vi i Kalmar län fördelen av att få matsubventioner för barn via landstinget. Det betyder i praktiken att ni får massor av mat (pasta, mjöl, kakor, kex osv) så gott som gratis via landstinget.
Om ni har någon barnförsäkring kopplad till Frida råder jag er att kolla upp om gluten täcks av villkoren. I så fall finns antagligen en del pengar att hämta den vägen.
Som sagt, vi har en del erfarenhet kring gluten som vi gärna delar med oss, för att inte tala om alla kokböcker som kan vara bra att ha i början.
Stackars lilla gumsan! Hoppas det går smidigt på onsdag och hoppas verkligen att det inte gör ont. Förstår att det var jobbigt för dig oxå. Fy vad hemskt det är att se det käraste man har ha ont. Sen löser det sig säkert på bästa sätt, huvudsaken är ju att magontet försvinner! Krama om henne från moster o kram till dig oxå:)
SvaraRadera