Det var den påsken

Snart är den här långhelgen över och jag är fruktansvärt uttråkad. I vanliga fall brukar påskhelgen innebära både familjemiddagar och middagar eller fester med vänner, men den här påsken har vi varit hemma hela helgen. Håkans föräldrar har ju varit utomlands och min mamma har jobbat en del, så därför blev det ingen påskmiddag alls i år.
På påskafton sken solen och Håkan åkte med Emil till crossbanan medan jag fick besök av min barndomsvän, Madde, som numera är storstadsbo uppe i huvudstaden. Madde och jag fikade och pratade gamla minnen, så det var riktigt trevligt.
På eftermiddagen hämtade vi svärföräldrarna och Maiken och Rolf på flygplatsen. De hade haft en solig och skön vecka nere på Gran Canaria.
När kvällen närmade sig gick jag runt och var rastlös och irriterad över att inte ha någonting att göra. Det kändes som att alla var bortbjudna någonstans utom vi som fick tillbringa ännu en lördagkväll framför TVn med familjen, men först åkte vi en sväng till Mc Donalds för att äta där. Vilken besvikelse det blev att se att de hade gjort om hela stället så att det såg trendigt ut med låga, runda bord och fåtöljer och de hade tagit bort hela lekavdelningen. Nej, så ska inte Mc Donalds se ut enligt vår familj!

På påskdagen var jag och sjöng igen på morgonen och sen åkte vi hela familjen bort till crossbanan. Där tittade vi när Emil körde runt varv efter varv och vi frös i snålblåsten, men vi värmde oss med den medhavda fikakorgen med kaffe och kex.

Till lunch fixade jag ett litet påskbord med köttbullar, prinskorvar, ägghalvor, potatisgratäng, skinka, kalkon och kyckling m.m. så att vi fick lite påskstämning i familjen.

Filmen jag hyrde på fredagen var kanonbra, så den kan jag rekommendera. Law Abiding Citizen heter den.

Nej, nu ska jag rasta snabeldraken. Hej svejs!